
Wallace's Standardwing Foto: Bengt Legnell

Green-backed Kingfisher Foto: Bengt Legnell

Maleo Foto: Bengt Legnell

Cinnamon-bellied Imperial Pigeon Foto: Bengt Legnell

Lesser Frigatebird Foto: Bengt Legnell

Ashy Woodpecker Foto: Bengt Legnell

Sulawesi Scops Owl Foto: Bengt Legnell

Sulawesi Lilac Kingfisher Foto: Bengt Legnell

Östligt spökdjur Foto: Bengt Legnell

Blyth's Hornbill Foto: Bengt Legnell

Goliath Coucal Foto: Bengt Legnell

Red-cheeked Parrot Foto: Bengt Legnell

Superb Fruit-Dove Foto: Bengt Legnell

Moluccan Scops Owl Foto: Bengt Legnell

Sulawesi Gliding Lizard Foto: Bengt Legnell

Wallacekartan Foto: Bengt Legnell
|
Sulawesi och Halmahera – i endemernas värld
22 oktober – 9 november 2023
Omringad av Borneo i väst, Filippinerna i norr, Nya Guinea i öst och Australien i syd ligger en paradisisk övärld kallad Wallacea i ett område något större än Östersjön. Dessa regnskogsbeklädda öar med vulkaniska bergstoppar som ibland når höjder över 3.000 meter, omgärdade av några av världens mest fiskrika korallrev, bär på en ornitologisk skatt mer uppseendeväckande än Darwins Galapagos, Madagaskar eller Centralamerikanska Costa Rica.
Sulawesi – som även kallas Celebes, ligger som en bläckfisk med sina tentakler utspridda över havet. Avstånden på ön är långa. Mellan städerna Manado i norr och Makassar i syd är avståndet över 100 mil och det tar nästan en vecka att köra mellan dessa städer på mycket smala och dåliga vägar. Därför kommer vi att tillbringa besöket på ön runt den nordligaste armen som också är den fågelrikaste delen.
Det har rapporterats drygt 1.500 fågelarter runt Indonesien totalt - inklusive Indonesiska Nya Guinea. Nästan 400 av dessa har setts på Sulawesi. Av de ca 500 som är endemiska för Indonesien, är drygt 1/4 endemiska enbart för Sulawesi – hela 113 arter. Det kommer att finnas många karismatiska fåglar att glädja dagarna med under vårt besök!
Efter att ha landat i staden Manado, vackert omgiven av höga vulkaner och blått hav, fortsätter vi till Tangkoko, ett av Sulawesis bästa naturreservat som är beläget vid foten av en 1.149 meter hög vulkan. Här bor vi i luftkonditionerade bungalows precis inpå den artrika skogen. Ofta får man endemiska arter som Sulawesi Scops Owl och vackra Red-backed Thrush som ”tomtkryss” vid lodgen.
Hackspettar, kungsfiskare och ugglor. Skogen runt Tangkoko vulkanen är välbevarad och bebos bl.a. av ett 50-tal fågelarter som är endemiska enbart för Sulawesi såsom flera arter Cuckoo-shrikes, Kingfishers, Fruit- och Imperial Doves, papegojor, Mynas, ugglor, hökar, Monarks och Flycatchers, Knobbed- och Sulawesi Hornbill, Ivory-backed- och Sulawesi Pygmy Woodpecker, mm. Vi hoppas att se flertalet av dessa endemer.
Många av fågelarterna i denna skog, de endemiska skogs-kungsfiskarna exempelvis, är mycket oskygga och lätta att fotografera, t.o.m. utan gömsle och med 8-10 skådare som högljutt tävlar om att få bästa fotovinkel. På dessa öar har man förmodligen inte jagat skogsfåglar i någon större utsträckning – de flesta boende på öns landsbygd är fiskare eller bönder.
Två fågelsläkten som är ovanligt välrepresenterade runt Wallace arkipelagen är Otus (dvärguvar) och Ninox ugglor. Nästan varje ö har sin egen endemiska art. Otus ugglor är spridda runt gamla världen från Afrika till Wallace - totalt ca. 50 arter, varav 11 är endemiska till Wallace-öarna. Arten finns inte i Australien och endast en art på Nya Guinea. (ön Biak) Även Ninox ugglorna finns representerade med ca. 50 arter. Av dessa finns nästan alla - 48 arter, runt Wallace, Philipinerna och Australien, endast två arter når Öst/Sydostasien. 6 Ninox arter är endemiska för Sulawesi och Halmahera. Vi hoppas att få kontakt med några av dessa.
Det finns sex endemiska kungsfiskararter på Sulawesi, tre av dessa kan ganska lätt ses runt Tangkoko-skogen. En fjärde art lever i det närliggande mangrovebältet vid kusten – ett område vi kommer att besöka under en 1⁄2 dag. Den femte arten hoppas vi se uppe i bergen söder om staden Manado under vårt besök till detta mer höglänta bergs-område senare under resans gång.
Däggdjur:
Det finns inte många naturligt förekommande däggdjursarter på Sulawesi – förutom fladdermöss. Eftersom ön ligger i gränstrakten mellan Australien och Asien finns både ”vanliga” däggdjur och pungdjur här. I Tangkoko- skogen kommer vi förhoppningsfullt att stifta bekantskap med några av dem. Här finns två arter apor, båda endemer naturligtvis. Det pyttelilla spökdjuret, Tarsius tarsier endast drygt 10 cm. plus en lång svans. Sedan finns ytterligare en ap-art, den utrotningshotade och märkliga Celebesmakaken, vars enda utbredningsområde finns just här runt Tangkoko, där den är relativt oskygg och lätt att se. Utöver dessa två arter förekommer ett pungdjur i denna skog - det stora, egendomliga klätterpungdjuret Sulawesikuskus, som blir ca. 120 cm lång - inklusive en mycket lång kraftig svans som fungerar som en femte kroppslem. Svansen upptar ungefär hälften av kroppslängden.
Hackspettar:
Ett annat fågelsläkte med en intressant utbredning på jorden är hackspettarna som representeras av drygt 250 arter spridda över de amerikanska, afrikanska, europeiska och asiatiska kontinenterna. Men sedan blir det nästan tvärstopp. Hackspettarna har ingen representant i Australien eller på Nya Guinea. Två representanter av familjen – Ashy- och Sulawesi Pygmy Woodpecker, endemiska naturligtvis, klarade av att ta sig över Wallace-linjen. Båda arterna finns endast på Sulawesi och vi hoppas stifta närmare bekantskap med dem i Tangkoko.
Efter besöket till Tangkoko beger vi oss söderut på denna nordligaste tentakel-arm, till Doloduo, en drygt 25 mil ca. 7 timmar lång bilfärd på den enda - smala, vägen som löper utmed kusten på ena sidan och bergen på andra. Medelhastigheten är låg, ca. 40 km/timmen så det finns gott om tid att studera byarna och landsbygden under färden. Sulawesi har en övervägande kristen befolkning och varje by har åtminstone 2-3 kyrkor – en katolsk, en metodistisk eller anglikansk, beroende på vilket samfund missionärerna som kom hit för knappt 200 år sedan tillhörde. Dessutom finns minst en muslimsk minaret i byn. Bysämjan har sagts vara mycket god, man har t.o.m. schemalagt böneutropen från minareten och klockringningarna från kyrktornen så man inte stör varandras gudstjänster!
I Doloduo bor vi ganska enkelt, rent och snyggt, men non-aircon. Huvudattraktionen i detta område är den mycket märkliga Maleon. Starkt utrotningshotad och vetenskapsmän som förbryllat kliar sig i håret över var i fåglarnas släkt-träd arten ska placeras. I brist på ideér är den placerad tillsammans med storfothönsen, en familj som likt Maleon inte ruvar sina ägg. De flesta storfothönsen gräver ner sina ägg och placerar stora rishögar ovanpå. När dessa högar förmultnar alstras värme som hjälper äggen att slutligen kläckas. Hönsparet ventilerar dagligen rishögen till rätt temperatur.
Maleon har en annan strategi och väljer att lägga sina ägg i vulkanisk jord eller sand vars hydro-termiska värme inkuberar ett av världens största ägg – 5 ggr. större än ett hönsägg. Maleo-ägg ansågs/anses vara en stor delikatess vilket innebar att fågeln länge stod på utrotningens brant. Nu finns uppfödnings-anläggningar där man gräver upp en del av äggen, inkuberar dem maskinellt och släpper sedan ut fåglarna när de vuxit till sig, vilket inneburit att populationen nu växer.
Efter att ha tillbringat 2 hela dagar och besökt ett flertal lokaler med hopp om att se ytterligare ett antal Sulawesi-endemer såsom Sulawesi Pitta, Red-backed Thrush, Maroon-chinned Fruit-dove, Sulawesi Hanging Parrot, Sulawesi Goshawk, Sulawesi Crested Myna och Sulawesi Hornbill, återvänder vi norrut, passerar igen staden Manado, för att övernatta i en trevlig, högt belägen resort vid vulkanen Tomohon med storslagen utsikt över omkringliggande vulkaner och en blå ocean i fjärran. Skogen är tätare och på högre höjd jämfört med närliggande Tangkoko. Här väntar endemiska flugsnappare, fruktduvor, myzomelas, blomsterpickare och kungsfiskare utmed den utslocknande vulkanens sidor. (Den som önskar kan gå upp till kratern och titta ner i hålet).
Efter besöket till Tomohon är det dags att lämna Sulawesi. Från flygplatsen i Manado flyger vi till den lilla ön Ternante där regionens flygplats ligger. Direkt tar vi oss till öns hamn för vidare speedboat-transport till Halmahera. I det breda sundet mellan öarna brukar fregattfåglar, smalnäbbade simsnäppor och tärnor av olika slag dyka upp.
Halmahera
Fågelfaunan på Halmahera skiljer sig markant i jämförelse med Sulawesi. Mindre befolkad, med skogar som fortfarande är orörda gör att det är större antal fåglar här. Artsammansättningen är dessutom mer influerad av Nya Guinea såsom de större papegojorna, uggleskärror (Owlet-nightjars) och de karismatiska paradisfåglarna – av världens 42 paradisfåglar, lever 38 på Nya Guinea. 3 arter har lyckats ta sig till Halmahera (och en pytte-ö precis intill), däribland den legendariska Wallace's Standardwing. Totalt finns ca 40 endemer bundna till denna ö, däribland spektakulära arter såsom Goliath Coucal, Ivory-breasted Pitta, Invisible Rail, Umbrella Cockatoo, Azure Dollarbird, Blue and White Kingfisher, Moluccan Owlet-nightjar och ovan nämnda Wallace's Standardwing.
Vi kommer att stanna sex nätter på Halmahera. Den exakta färdplanen är i skrivandets stund inte helt bestämd. Klart är dock att vi kommer att besöka nyckel-lokalerna för Wallace's Standardwing, och Ivory-breasted Pitta. Vi kommer även att tillbringa två förmiddagar utmed legendariska Uni-Uni. Planen är att utnyttja tiden på bästa möjliga sätt så vi kan se så många av öns juveler som möjligt.
Efter besöket till Halmahera flyger vi tillbaka till Manado på Sulawesi. Resan avslutas med en lyxmiddag på en sea-food resturang på en pir mot havet och under en förhoppningsvis stjärnklar kvällshimmel.
Om tillräckligt intresse finns kommer även en förlängning till Lore Lindu i centrala Sulawesi att arrangeras.
Denna bergiga nationalpark är mycket rik på Sulawesi-endemer såsom; Sulawesi Woodcock, Metallic Pigeon, Cinnabar- & Speckled Boobook, Diabolic Nightjar, Purple-bearded Bee-eater, Geomalia, Malia, Sulawesi Thrush, Great Shortwing, Olive-flanked- & Maroon-backed Whistler, Mountain Serin och andra karismatiska arter.
På den här resan är det rimligt att se 220 - 250 arter.
Reseledare: Bengt Legnell + lokala guider
Resan är ett samarbete mellan Birdsafarisweden och Karlmark Resor. (Karlmark resor innehar resegarantiförsäkring som också omfattar denna resa)
När: 22 oktober – 9 november 2023 +extradagar på Lore Lindu
Pris: 53.400 SEK (exkl. flygresa)
Enkelrumstillägg: 3.800 SEK
Pris extradagar: Pris kommer inom kort
OBS! Vi förbehåller oss rätten att höja priset om lokala kostnader eller valuta-ändringar så motiverar. Även smärre justeringar för resans start- & sluttid kan ibland behöva göras.
Vi erbjuder oss förstås att boka flygbiljetten åt dig. Det är viktigt
för oss att vi kommer med samma flyg.
Vad ingår:
Helpension i dubbelrum på hotell, svensk reseledare, lokal guide hela tiden, alla transporter, alla eventuella inträden till naturreservat och parker.
Ingår inte:
Flygbiljett, Transfer till flygplatsen i Sverige, försäkring, (OBS! Europeiskt sjukförsäkringskort gäller inte här. Av deltagarna krävs som vanligt att man tecknat en rese-försäkring mot olyckor och sjukdomsfall.) alkohol, souvenirer och andra personliga utgifter, dricks till lokalguide/ chaufför.
Antal deltagare: min 6 - max 10 st
Anmälningsavgift:
När ni anmält er skickar vi ut en faktura på 5.000 kr som
anmälningsavgift, därmed är ni garanterade en plats på resan.
|
Anmäl intresse / boka här!

Knobbed Hornbill Foto: Bengt Legnell

Ivory-breasted Pitta Foto: Bengt Legnell

Umbrella Cockatoo Foto: Bengt Legnell

Sulawesi Dwarf Kingfisher Foto: Bengt Legnell

Celebesmakak Foto: Bengt Legnell

Moluccan Owlet-nightjar Foto: Bengt Legnell

Great-billed Kingfisher Foto: Bengt Legnell

Vulkanen Gunung Gamalama Foto: Bengt Legnell

Red-flanked Lorekeet Foto: Bengt Legnell

Blue-and-white Kingfisher Foto: Bengt Legnell

Sulawesi Kuskus Foto: Bengt Legnell

Tangkoko forest Foto: Bengt Legnell

Ruddy Kingfisher Foto: Bengt Legnell

Ochre-bellied Boobook Foto: Bengt Legnell

Kakaofrukter, Halmahera Foto: Bengt Legnell

Scaly Kingfisher Foto: Bengt Legnell
|